Och om jag tillåts vara så fräck: en förälder som får en kladdig kritteckning av sin unge.
Perfekt exempel på vad min poäng är.
En förälder som får en kladdig kritteckning av sin unge upplever sannolikt detta som
världens vackraste bild. Med all rätt dessutom, denne föräldern vet allting om vad som ligger bakom den bilden. Den kan sin egen historia, livet den levde som ledde till att den blev förälder och allt den varit med om. Hur barnet blev till och vad det betyder, och har sett stegen i utvecklingen från ett spädbarn till en person som uttrycker sig kreativt, vill dela med sig av sitt inre liv och har bemästrat en
färdighet såpass att den kan skapa bilder med krita och papper. Det är verkligen inte konstigt att föräldrar sätter upp sina barns teckningar på kylskåpet, ramar in dem och har dem på kontoret på arbetsplatsen, och beundrar sina barns uttryck och färdigheter.
Men den
kontexten försvinner så fort teckningen lämnar hemmet och betraktas av någon annan eller någon okänd. En kladdig kritteckning för en okänd betraktare säger inte någon mycket mer än att det förmodligen är ett barn som skapat den. Alla som har varit barn har själva skapat liknande bilder, alla som är föräldrar har sett sådana bilder och saknar helt intresse för kritkludd gjord av någon annan okänd persons unge.
Föräldern kanske vill skrika från bergstopparna att dennes barn är den största konstnären av dem alla, men
ingen kommer lyssna för verket
i sig bär inte några kulturella värden som är intressanta
för dem.
Det handlar inte om huruvida kritkluddet är konst eller inte, den
diskussionen är ointressant. Det handlar om att för någon utanför kontexten förälder-barn så
säger den inget, och det den säger är
inte särskilt intressant. Det som människor som sysslar med kreativa verksamheter gör, exempelvis musiker, skulptörer, illustratörer, författare, filmskapare mfl, är att
studera vilka uttryck som skapar intresse hos andra människor och sedan beslutar hur de skall förhålla sig till dessa.
Men du får gärna ge några exempel på någon treårings babykludd som haft relevant kulturell påverkan utanför den egna familjen.
Där är den där elitismen jag pratar om =)
Som sagt, jag är inte orolig för att vara "elitist" från en position som jag anser bygger på förakt. Jag har respekt för kulturskapare och det arbete och de färdigheter som ligger bakom deras uttryck. Jag blir inte upprörd och anklagar omvärlden för att konspirera emot mig om mitt första utkast till en fantasynovell inte får samma bemötande som Tolkien, och jag byter olja på bilen när det är dags för det.
